Love is the answer

Är det bara en fas i livet elller håller man på att bli galen !
Känner mej så trött på allt , jobb , omgivningen , i princip allt !
Längtar hem efter jobbet varje dag så jag kan koppla av från alla bekymmer !
Och jag vet att det är inte något bra och så kan jag inte fortsätta !
Igår på jobbet trodde jag verkligen jag skulle dö , fick sjuka kramper i bröstet / hjärtat.
och minst lilla så flippar jag ur direkt !!.
Sköter inte allt lika bra som innan , innan jobba jag på 2 jobb ca 60 tim i veckan jo mkt , men jag har klarat av det så länge innan man nu orkar jag knappt gå min 40 tim !
Jag klagar på vissa folk att dom har attityd men jag vet att jag har minst lika mkt , men det är mitt sätt att försvara mig på och det är helt enkelt så jag är/har blivit.
Vet helt ärligt inte vad som håller på att ske här !? . 

Jag klagar hela tiden att jag saknar att ha någovid min sida .
Ändån är jag inte redo att ta det steget själv .
Vet knappt  inte hur man ska bete sig längre.
Satt i fönstret innan och bara kolla ut och tänkte tillbaks , hur kär man var , man gjorde allt för varandra .
Fanns ingen annan man tänkte på det va bara vi !. 
På några minuter fanns det bara han & jag inget vi .
Det som hände hade sina anledningar delvis glad av det men många tror jag sårade honommest , men jag sårade mig själv ännu mer !
Och jag har haft svårt att släppa allt men det har jag gjort men finns ändån en rädsla inom mig skulle aldrig klara av att bli sårad eller förlora någon mer !
Och jag vet att jag backar ur i slutet , så har det varit varje gång nu , när det verkar för bra då sticker jag ! , men hur ska man kuna skapa något om en bara backar !
tyvärr är jag en sån person som måste veta exakt allt , vad som händer , vad som kommer hända , kan jag inte kontrollera det får jag panik !
 

Ibland har man så många frågetecken i livet att man inte vet hur man ska klura ur alla !! .
Innan hade jag & susanna alltid terapi med varandra , haha alla 150 problem men vi löste alltid dom med lite skratt och flipp. Men nu går det inte längre att skratta bort och jag vet inte vem jag ska vända mig till , jag & sussi hade samma jävla galna syn på livet ! , TA ALDRIG NÅGOT STEG ,DU KAN FALLA TILLBAKS .minns när jag va sjukt lessen , när vi bråka med besart & berat då fick vi en ide att flippa med dom i stället , glömer aldrig den kvällen men vi lyckades inte utan jag grätt 5 timmar i sträck , haha gick och handla mat folk trodde jag va sjukt i huvet grätt och grätt hahha !! . eller festen i h-stad som slutde med att besart kaste laddare efter oss på morgongen AHHAHHA !! såna saker får mig att skratta , inga bekymer vi bara skratta åt allt . nu sitter ma med panik och har ingen anning om vad som kommer ske !!

Nu ska jag fixa til mig lite , ses (: